Han älskade Sverige och Polen

En välkänd västeråsprofil har gått ur tiden. Han var inte infödd, han var inte ens svensk, men många av stadens invånare har säkert sett honom cykla genom stadens gator under årens lopp.

Roman Koba kom till Västerås första gången 1946. Han föddes i Jaroslaw, en liten men anrik stad i sydöstra Polen. Han växte upp i en stor köpmannafamilj med nio syskon.

Efter studentexamen sökte han – i likhet med en äldre bror och tillika förebild – till en ka-dettskola i Komorowo nära Warszawa. Samma år som han avslutade sin utbildning bröt andra världskriget ut. Han blev utnämnd till fänrik och fick i striderna befäl över en pluton. Soldaterna skingrades efter en ojämn kamp mot en överlägsen tysk angripare. Roman sårades och blev tillfångatagen men lyckades fly och efter flera strapatser kom han åter till sin födelsestad Jaroslaw.

Polen ockuperades först av Tyskland, därefter av Sovjetunionen. Roman anslöt sig i likhet med andra polacker till hemmaarmén. Tillsammans med och underledning av sin äldre bror Wladyslaw utförde han många svåra uppdrag. Han blev så småningom tillfångatagen av Gestapo och blev efter pressande förhör och tortyr skickad till det ökända fängelset Montelupich i Krakow. Sedermera fördes han till olika koncentrationsläger i Tyskland - Grossrosen, Lieberose och Sachsenhausen - för att till sist hamna i Bergen-Belsen.

I samma läger träffade han en annan av sina bröder, Josef. Efter svåra umbäranden blev de tillsammans med 60 000 andra medfångar befriade av engelska armén i april 1945.

Så småningom sökte sig de båda bröderna till Sverige inbjudna av svenska staten och UNRRA. Efter en kortare period av vila och återhämtning fick de arbete på olika orter för att till sist hamna på ASEA i Västerås 1946.

Redan i december samma år tog bröderna initiativet till bildandet av en polsk förening som existerar än idag. Vid detta tillfälle träffade Roman sin blivande livsledsagarinna Hanna. Han vann hennes hjärta genom enträgen uppvaktning och med vacker sång. De gifte sig 1947 och fick så småningom fyra barn.

Under alla sina verksamma år vid ASEA hann Roman med flera ideella uppdrag vid sidan om. Långt innan Västerås stad hade inrättat en invandrarbyrå upplät han, utan ersättning, sitt hem på Svarvargatan för en veritabel tolk- och upplysningsservice för alla polsktalande utlänningar. Genom den polska föreningens försorg arrangerade han hjälpsändningar till Polen och tillsammans med andra medlemmar ordnades bl a fester och föredrag med kända utlandspolacker. Vidare ordnades teaterföreställningar, poesiaftnar, polsk dans med mera. Ett annat mycket uppskattat inslag var ett julspel av den polske författaren Rydel, som Roman regisserade och medverkade i.

Under ett antal år ansvarade han för en lördagsskola där polska barn, inklusive hans egna, kunde få undervisning i bland annat polsk historia och det polska språket. Under hela den tiden var han mån om att polackernas goda rykte skulle upprätthållas och att sanningen om Polens öde under andra världskriget blev känt i Sverige och annorstädes.

Roman var under lång tid en mycket aktiv medlem i katolska församlingen i Västerås. Han satt många år i kyrkorådet och var även med att lägga grundstenen till den nuvarande Vår-frukyrkan.

I sin ungdom var Roman en hängiven scout och bildandet av en scoutrörelse för polska ungdomar i Sverige hade han stor del i. Han deltog i många hajker även när han passerat 70 år.

På 1980-talet då Solidaritetsrörelsen föddes i Polen och gav eko av förundran i hela värl-den, väcktes även förhoppningar om ett Polen fritt från kommunistiskt välde hos alla po-lacker, inte minst i Sverige. Tyvärr har terrorns representant i general Jaruzelskis gestalt försökt effektivt stoppa de fredliga försöken till att skapa demokrati. Han proklamerade un-dantagstillstånd, protester tystades med dödande kulor och fängslandet av medlemmar i Solidaritet.

Roman Koba ordnade tillsammans med sina landsmän demonstrationer bland annat i Väs-terås, Köping och andra städer samt var med och arrangerade en stor demonstration utan-för den polska ambassaden i Stockholm.

I samband med dessa händelser var Roman en av initiativtagarna till bildandet av Polska kongressen, en paraplyorganisation som samlade flera mindre organisationer som till ex-empel Polska hjälpkommittén och Polska kombattanters förening. Syftet var att konsolide-ra arbetet och stärka enighet bland polackerna.

Roman blev vald först till vice ordförande och sedan år 1986 till ordförande för Polska kon-gressen. Han var även ansvarig utgivare för den månatliga tidningen Slowo Kongresu och samlade artiklar till dess utgivning.

Till sina många uppdrag kunde han räkna aktiv medverkan till att en annan stor aktion kunde komma till stånd och bli till en institution. Det var när en annan eldsjäl och idealist, tillika Romans gode vän Marek Trokenheim, startade Quiz, Fonden för stödjande av hjälp-organisationer i Polen. Polacker i Sverige uppmanades att skicka penningbidrag till olika hjälpaktioner i Polen. För närvarande har summan av insamlade pengar passerat 1,5 mil-joner kronor. När Marek Trokenheim av hälsoskäl drog sig tillbaka från ledningen av Quiz tog Roman över.

I sin egen födelsestad Jaroslaw blev han 1998 utnämnd till hedersmedborgare. Vid sidan av många medaljer och hedersbetygelser fick Roman av dåvarande presidenten Lech Wa-lesa mottaga Polens högsta utmärkelse, förtjänstorden Polonia Restituta (Polen återupp-rättat).

Det var på en av Romans många resor till Polen som han drabbades av en svår hjärn-blödning som så småningom ändade hans liv. Han var på väg till Warszawa för att träffa representanter för Polska televisionen för att ordna detaljerna för den årliga Quizdagen. Roman har gjort många andra resor till olika länder i Europa och varje gång han kom till sitt älskade hem i Västerås kände han att det var hans plats i solen, för att trots att han var en stor polsk patriot, var han tillika en lojal och plikttrogen svensk medborgare som älska-de Sverige och dess vackra natur. Hans stora fritidsintressen var trädgårdsarbete, att vis-tas i skogen för att plocka bär och svamp samt musik, framför allt opera.

Roman var en kämpe och försökte tappert leva med sin sjukdom men den blev honom övermäktig. Han var den mest kärleksfulle och ömsinte make, fader, farfar och sedan någ-ra år tillbaka även stolte farfars far och morfars far. Han var alltid beredd att hjälpa till med råd och dåd. Hans bortgång har lämnat familjen i namnlös sorg och förtvivlan.

Romans begravning blev en gripande manifestation av en stor skara människor som ville uttrycka sin vördnad för honom och en hyllning till hans livsgärning samt en djup sorg och medkänsla med Romans familj. Han lämnar efter sig ett stort tomrum.

Ingen som har känt honom kommer någonsin att glömma honom.

Nedtecknat i kretsen av de närmaste genom Lars Lindquist